tisdag 29 november 2016

Kärlek är inte bra för hjältar

Icke samtida fotografi av Liu Bang och Xiang Yu.

Kapitel 1

Wu Song slåss mot en tiger på Jinyangberget; Pan Jinlian föraktar sin make och uppför sig otuktigt

Dikten säger:

Hjälten svingar sin krok från Wu
I hopp om att huvuden ska flyga
Hur kan ett hjärta av järn och sten
Smältas av en enda blomma?

Se blott på Xiang Yu och på Liu Bang
Det får ens hjärta att brista
När de mötte fru Yu och fru Qi
Slocknade modets gnista

Ämnet för denna dikt är begreppen lidelse och skönhet, som hör ihop med varandra på samma sätt som begreppen material och funktion. När skönheten bländar ögat föds lidelsen i hjärtat: lidelsen och skönheten är varandras upphov, hjärtat och ögat leder varandra. Det är ett faktum som respektabla män i alla tider borde lägga på minnet!
     Som en man från Jin en gång lär ha sagt: ”Lidelsen kan drabba var och en av oss. Den är som magneten som utövar sin osynliga dragningskraft på järnet till och med när det finns ett hinder i vägen. Och om det gäller för ett föremål utan känsla, hur mycket mer stämmer det då inte för oss människor, som varje dag lever omgivna av känslor och skönhet?”
     ”Hjälten svingar sin krok från Wu”, står det i dikten. Kroken från Wu är ett slags uråldrigt svärd, från en tid då vapnen hade namn som Gan Jiang och Mo Ye, Kroken från Wu, Fisktarmen och Dödsbringaren. Dikten berättar om en hjälte med ett hjärta av järn och ett inre av sten, en man kapabel att utföra stordåd som välver sig över himlen likt en regnbåge, men som ändå går under på grund av en kvinna. Den handlar om krigarkungen av västra Chu, han som hette Xiang Ji och hade stilnamnet Yu. Det här var under den tid då den förste kejsaren av Qin styrde – den fördärvade monark som förskansade de fem bergskedjorna i söder, byggde den långa muren i norr, fyllde igen havet i öster och byggde Afangpalatset i väster samtidigt som han erövrade de sex staterna, begravde de lärde och brände böckerna. Xiang Yu gjorde uppror tillsammans med kungen av Han, som hette Liu Bang och hade stilnamnet Ji. De samlade en här, drog in över fiendens domäner som en virvelvind och krossade Qin. Därefter delade de upp landet mellan sig och drog gränsen vid Honggoukanalen. Med Fan Zeng som strateg segrade sedan Xiang Yu över kungen av Han i tjugosju fältslag, men sedan förälskade han sig i en kvinna, konkubinen Yu. Det var en passion av det slag som får städer att falla och han kunde inte vara ifrån henne ens i härlägret, varken dag eller natt. Till sist besegrades han av general Han Xin och tvingades fly under natten, ända bort till Yinling, där fiendetrupperna hann ikapp honom. Xiang Yu kunde i sin nöd ha kallat på hjälp från området öster om Den långa floden, men han ville inte överge konkubinen Yu. När han hörde att fiendens soldater, som hade omringat honom, sjöng sånger från hans hembygd Chu insåg han att allt var över, suckade och utbrast:

Stark nog att flytta berg är jag
Ack ve!
Med mod som sträcker sig till världens slut
Men tiden är emot mig nu
Ack ve!
Jag rider aldrig mer på stridshäst ut

Jag rider aldrig mer på stridshäst ut
Ack ve!
Vad ska jag göra nu, så säg?
Å, Yu, min Yu, vad ska nu ske med dig?

Och när han hade sjungit färdigt föll tårarna.
     Konkubinen Yu sade: ”Kan det vara så att min herre tänker ge upp fälttåget för sin frillas skull?”
     ”Så enkelt är det inte”, svarade kungen. ”Vi två kan inte överge varandra. Och du är en sådan skönhet att Liu Bang, som är känd för sin kärlek till vin och kvinnor, helt säkert kommer att göra dig till sin så fort han får syn på dig.”
    Då grät konkubinen Yu och svarade: ”Jag dör hellre för en värdig sak än lever i skam.” Sedan bad hon kungen om hans dyrbara svärd, skar upp strupen och dog. Och kungen greps av en sådan sorg att han gjorde detsamma. En historiker skrev följande dikt om händelsen:

Borta var styrkan som flyttade berg och drömmen om makt och prål
Han sjöng en sång om sin trötta häst, gav svärdet åt sin gemål
Månskenet lyste upp lägret under vattenblek midnattsky
Hur skulle han kunna gå därifrån och lämna den sköna Yu?

Kungen av Han, Liu Bang, var ursprungligen härskare över ett litet område vid Sifloden, men med sitt tre fot långa svärd hade han dödat den vita ormen och startat ett uppror i Mangtangbergen. Efter två år hade han krossat Qin, efter fem år hade han tillintetgjort Chu och därmed hade han lagt världen under sig och besteg tronen som kejsar Gaozu. Men så förälskade han sig i en kvinna med familjenamnet Qi. Fru Qi födde en son som fick titeln Ruyi, kung av Zhao. Eftersom kejsarinnan Lü var svartsjuk och hoppades att det skulle gå fru Qi illa var fru Qi mycket orolig. En dag mådde kejsar Gaozu dåligt och lade sig ner med huvudet i fru Qis knä. Då började hon gråta och sade: ”Vem kommer min son och jag att kunna lita på när kejsarens tiotusen år är till ända?”
     ”Var inte rädd”, svarade kejsaren. ”När jag framträder vid hovet i morgon låter jag avsätta tronarvingen och utnämner vår son i hans ställe. Vad tror min fru om det?” Fru Qi torkade tårarna och tackade kejsaren för hans stora nåd. Men kejsarinnan Lü fick höra talas om saken och kallade i hemlighet till sig Zhang Liang, kejsarens främste rådgivare, för att be om hjälp med en plan. Zhang Liang föreslog att hon skulle övertala De fyra vitskäggiga från berget Shang att infinna sig vid hovet och visa sitt stöd för tronarvingen. Snart dök de upp tillsammans med tronarvingen, och när kejsaren fick syn på de fyra gamla männen med sitt snövita hår och skägg och sina respektingivande kappor och hättor frågade han vilka de var. De svarade att de var mäster Dongyuan, Qili Ji, mäster Xiahuang och magister Luli. Kejsaren blev mycket förvånad och utbrast: ”Varför kom ni inte förr, när jag erbjöd er anställning? Och varför dyker ni upp här nu tillsammans med vår son?”
     ”Tronarvingen är den som ska bevara ert arv åt eftervärlden”, svarade De fyra vitskäggiga.
     Då kejsar Gaozu hörde detta blev han både upprörd och uppgiven, och när De fyra vitskäggiga var på väg ut från palatset kallade han till sig fru Qi, pekade ut dem för henne och sade: ”Jag hade velat avsätta tronarvingen, men dessa fyra herrar har gett honom sitt stöd. Nu när hans vingar har vuxit ut blir det svårt att rubba honom.”
     Fru Qi grät otröstlig och kejsaren improviserade en sång för att förklara situationen.

Svanen svävar högt på starka vingar
Med draken i sin famn korsar han De fyra haven
Ja, De fyra haven korsar han, så vad kan vi göra?
Silkessnöret är redo, men hur kan vi honom binda?

Kejsaren tystnade. Han upphöjde aldrig kung Zhao till tronarvinge, och när han hade dött mördade kejsarinnan Lü kung Zhao med förgiftat vin och lät tortera fru Qi så att hon förvandlades till ett mänskligt svin – endast så kunde hon bli kvitt larmet i sitt hjärta.* Diktarens dom över Xiang Yu och Liu Bang är att de bägge var ojämförliga hjältar men ändå förlorade både vilja och handlingskraft på grund av sina kvinnor. Även om en hustrus ställning i allmänhet är bättre än en konkubins gick fru Qi ett långt värre öde till mötes än konkubinen Yu. Det är sannerligen inte lätt för en kvinna att vara en god hustru och samtidigt se till att huvudet sitter kvar på halsen! Och vad gäller de två kungarna så stämmer det bra att ”när de mötte fru Yu och fru Qi slocknade modets gnista”.
Det finns en annan dikt som också vittnar om detta:

Så tragiskt det slutade för Liu Bangs och Xiang Yus mest älskade!
Hjältar må männen ha varit, men skydda sina kära förmådde de ej.
Vet herrn månne var fru Qi vilar nu?
Hennes öde var värre än konkubinen Yus, som i alla fall fick en grav.

Men varför vill vår berättare så gärna tala om passion och lidelse? Sedan äldsta tid har man ju vetat att män som skryter med sitt intellekt är moraliskt förkastliga och att kvinnor som stoltserar med sin skönhet är sedeslösa. Om de bara kunde lära sig att använda sin begåvning på bästa sätt men samtidigt hålla igen en aning, som ärbara män och kvinnor! Då skulle många tragedier undvikas. Så har det alltid varit, för rika likväl som för fattiga. Denna bok är berättelsen om en vacker kvinna med tigersjäl, en lösaktig varelse som får ihop det med en horbock och som sedan dag efter dag jagar efter älskog och morgon efter morgon låter sig berusas av kärleken. Men till sist blir hennes öde ändå att förlora huvudet och färga de Gula källorna med sitt blod. Aldrig mer får hon klä sig i siden och silke, aldrig mer sminka sin hy med puder och rouge. Så låt oss nu lugna oss en stund och tänka efter. Hur kommer det sig att sådana saker sker? Och vad spelar det för roll om en kvinna av det slaget dör? Den som åtrådde henne miste både liv och lemmar; den som älskade henne förslösade en oerhörd förmögenhet. Händelserna orsakade stor uppståndelse i Qinghe härad och väckte uppmärksamhet i hela Dongpings prefektur. Faktum är att ingen vet vilken familj hon kom från, vems fru hon var, vem som sedan erövrade henne eller för vems hand hon dog. Sannerligen:

Om jag sade det skulle berget Huas topp falla av,
Det avslöjandet skulle få Gula flodens flöde att vända.

Och om ni vill veta vad som hände sedan måste ni vänta tills jag är färdig med översättningen av Jinpingmei ...

* Hon högg av fru Qis armar och ben, stack ut hennes ögon, skar av hennes tunga och slängde henne i svinstian, där hon fick ligga tills hon dog.

söndag 20 november 2016

Nya böcker i svensk översättning

Det kommer ut mer och mer kinesisk skönlitteratur i svensk översättning! Här är till exempel två romaner som alla bör ta sig tid att läsa - den ena kort och den andra riktigt lång. Kanske kan de till och med passa som julklapp till någon du känner?

Först har vi A Yis kriminalroman Och sen då? som jag skrev ett inlägg om på den här bloggen en gång för länge sedan. A Yi, som själv har arbetat som polis, vill inte gärna kalla sig deckar- eller thrillerförfattare, men även om hans berättelser inte är renodlad spänningslitteratur har de ofta någon form av brott som katalysator. Chinlit, förlaget som ger ut boken på svenska, har intervjuat honom om hans skrivande, och den intervjun hittar du här. Och sen då? har översatts till svenska av Eva Ekeroth. Den finns både som e-bok och pappersbok: e-boken har redan kommit ut och pappersboken kommer i januari.

Sedan har bokförlaget Wanzhi gett ut en svensk översättning av Yu Huas långa roman Bröderna, där vi får följa styvbröderna Song Gang och Skallige Li, som svetsas samman av hemska upplevelser under barndomen och vars vänskap sätts på hårda prov även i det nya, kapitalistiska Kina. Romanen var Yu Huas "återkomst" efter ett antal tysta år, och skiljer sig rätt rejält i stil från tidigare succéer som Att leva och En handelsman i blod. Det är en både gripande och humoristisk historia, i översättning av Britta Kinnemark. 704 sidor.

måndag 24 oktober 2016

En magisk bok

Jag byter om till aftonklädsel och går hem till Lu, där jag inte har varit på mycket länge. 

Zhou Xuan 周璇
När jag går in i salen sitter hon i skenet från den röda lampan och spelar piano. En dadelfärgad kappa ligger under ett fat med glänsande gröna palmblad vid sidan om instrumentet; två mjuka, vita händer dansar lätt över tangenterna. Det korta håret darrar i takt med musiken. 

Lampans ljus förvandlar allt till en rosafärgad skymning. Hela rummet genomsyras av leende ungdom. Under såna omständigheter förstår väl var och en att det finns annat än vin man kan berusa sig på här i världen?

Jag går tyst fram till henne och när hon får syn på mig tystnar pianomusiken med ens. När det gäller musik är jag inte särskilt insatt, det vet jag, och det vet hon också. 

”Vad är det där för något?” Jag ler och pekar på noterna. 
”Det där? Det förstår du inte. Det är en skrift för himmelska odödliga!” 
”En skrift för odödliga? Hm. Du har verkligen ett bra minne, som kommer ihåg Drömmar om röda gemak så väl!” Jag kan inte låta bli att bita mig i läppen och le.*

Det slår henne plötsligt att hon har uttryckt sig lite väl obetänksamt och hon sänker långsamt blicken. I lampskenet ser hennes ansikte ovanligt rosigt ut. 

”Vi går upp på övervåningen. Qiang och Fang är där.” 
Hon slår igen noterna, fnissar till och springer ut ur salen. 

*Den unge mannen syftar på ett stycke i 1700-talsromanen Drömmar om röda gemak, där huvudpersonen Jia Baoyu kommer hem till sin kusin Lin Daiyu, som sitter och spelar qin. Han förstår inget av hennes bok med noter och kallar den för "en skrift för himmelska odödliga". Att detta gör den unga Lu generad beror på att Baoyu och Daiyu är romanens kärlekspar.

Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

lördag 22 oktober 2016

Wei

Wang Ying 王莹

”Släpp in mig!”

Det är en kall vinternatt och en ung man står utanför det pappersklädda fönstret till de kvinnliga studenternas sovsal och ropar. Där ute viner nordanvinden och snöflingorna glittrar som månsken.

”Snälla släpp in mig!” ropar den unge mannen bedjande igen.
 

”Släpp in honom nu, säger Mei till Wei. Hon står inte ut med att höra honom längre.
 

”Strunta i honom bara”, säger Wei och fortsätter att läsa sin bok som om inget har hänt.

”Släpp in mig, jag måste tala med dig !”

”Det är ju synd om stackaren. Släpp in honom.”

”Hm! Du ställer dig alltid på karlarnas sida. Vänta får du se hur lycklig det kommer att göra dig. Det är inte jag som har bett honom komma.”

”Jag var så dum! Det är bara mitt fel! Snälla, släpp in mig så vi kan prata! Jag lovar att inte störa dig mer sedan.”

Wei sträcker sig efter eldgaffeln och petar på träkolsbitarna med den. Det verkar inte som om hon hör rösten där ute. I det varma rummet får skenet från lamporna deras skuggor att avteckna sig tunga och tydliga mot fönsterpapperet.

”Släpp in mig! Låt mig komma in och be om förlåtelse. Jag svek inte mitt löfte med flit, jag lovar.”

”Vilket löfte?” viskar Mei.

”Inte vet jag! Det är han som är överkänslig. Låt honom skrika. Strunta i honom.”

”Låt mig få komma in och prata med dig. Jag kan dö sedan, om du vill. Är du fortfarande arg? Jag lovar att jag aldrig ska göra så mot dig igen.”

”Det är väldigt kallt ute. Låt honom komma in.”

”Bry dig inte. Låt honom stå där. Är du rädd att han ska förfrysa sig? Kärleken är grym – om han vill drömma kärleksdrömmar så är det lika bra att han får känna på lite grymhet redan nu.”

”Men det är ju synd om honom. Har du inte straffat honom tillräckligt nu, fröken Wei?”

”Släpp in mig en stund!”

”Jag tänker stanna här tills jag får prata med dig, till och med om jag fryser ihjäl på kuppen!” Han stampar med fötterna när han säger det. Det ser ut som om han gråter.

”Säg åt honom att gå!” Mei står faktiskt inte ut längre.

”Jag har inte bett honom komma, varför ska jag be honom gå? Om han klarade av att ta sig hit måste han väl klara av att gå härifrån också? Det är ju löjligt!”

”Om du inte släpper in mig stannar jag här tills jag dör!”

”Herr Liu, det är sent. Ta och gå hem nu, i morgon …”

”Tala inte med honom!” Wei skyndar fram och lägger handen över Meis mun.

”Jag går inte. Om hon inte släpper in mig stannar jag tills jag dör.”

”Hör du! Nu blev han bara uppeggad.” Wei pekar mot fönstret och ser argt på Mei.

”Du är så grym!”

”Hur kan du vara så hårdhjärtad? Kan du inte förlåta mig? Bara en enda gång? Släpp in mig så jag får prata med dig! Bara några ord! Om du inte släpper in mig stannar jag tills jag dör!”

Wei fortsätter att lugnt läsa i sin bok. ”En man som har gått igenom något sånt här kommer inte att våga sig på att lura en kvinna igen”, säger hon och ler. Bönandet och bedjandet där ute bara fortsätter. Plötsligt hörs ljudet av steg långt bortifrån och hon lystrar till, rester sig snabbt och släcker lampan.

”Det här är flickornas sovsalar. Du bryter mot reglerna. Vad står du här för?”
Väktarens kyliga stämma. Wei kan inte låta bli att skratta.

”Wei är en otrolig kvinna”, sa Mei till mig. ”Hon kan lura en man i döden och den stackaren anar aldrig att han har blivit lurad.” 


Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

fredag 21 oktober 2016

Han

Jin Yan 金焰
Morgonsolen silar in genom den tunna gröna tyllgardinen.

Han - en vacker tjugoettårig yngling, en ung man som får gifta kvinnor och fröknar att vrida på huvudet när han går ut på dansgolvet (fruarna vågar öppet peka och kommentera, de tillbakadragna fröknarna ler bara mot honom i anden) - ligger och sover, insvept i ett vitt lakan. Det avslappnade ansiktet strålar av ungdomlig skönhet och lycka. Han har aldrig upplevt svårigheter, aldrig varit utanför. Inget elände står ut med att komma nära en så vacker kropp och det eländet inte förmår närma sig kan inte heller samhället ignorera.
 

Han är himlens högfärdige son, lyckans bortskämda barn.
 

Och nu är det snart dags att stiga upp. Om bara en kvart ska han svara på solens begäran och stiga ur sängen. Han är lika mån om sin morgontoalett som vilken ung fröken som helst. Puder, rouge, ögonbrynspenna, parfym – han använder all världens konstgjorda skönhetsmedel för att skapa sin naturliga skönhet. Med hjälp av denna artificiellt naturliga fägring kan han få kroppar att svara och själar att sucka av hänförelse.
 

”Tänker du förföra dem?
Jag tänker se till att ingen av dem vågar sig på att förföra mig.” 
”I så fall blir du ensam, och när du blir ensam blir du sorgsen.” 
”Jag känner tröst i sorgen.” 
”Men det är en tröst som saknar själ.” 
”Bara en kropp utan själ är en sann kropp.”
 

Och så inleder han, en underbart vacker ung man, sitt själlösa liv och nedtecknandet av detsamma.

Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

söndag 16 oktober 2016

Tröst för tigerhjärta

Jag är tiger, inte rädd för nån! 《我是老虎我怕谁?》 är titeln på denna fina bilderbok av Wang Ying 王莺 (text) och Wang Zumin 王祖民 (illustrationer).

Tiger är inte så snäll. Han är stor och stark och eftersom han (åtminstone enligt honom själv) är djurens konung behöver han inte ta hänsyn till någon. Han brottas med Lejon, tar Björns cykel och bråkar med Elefant och Krokodil. De mindre djuren är han ännu elakare mot. Men när det blir dags för födelsedagskalas och ingen vill vara med och fira är Tiger inte så kaxig längre. Och när han får en tagg i foten och alla de andra djuren skrattar - då är det inte roligt att vara Tiger! Till sist är det Mus som kommer till räddningen och visar förbarmande. Och Tiger inser att han måste uppföra sig lite bättre om han vill ha några vänner.

Wang Zumins illustrationer är enkla men kraftfulla. Bilderna är fulla av energi. När Tiger är arg och elak fyller han sidorna med sin stora, starka kropp. Men när ingen kommer till festen är han plötsligt bara en liten, liten Tiger som sitter ensam vid sin tårta. Den röda namnstämpeln på varje uppslag förstärker känslan av att illustrationerna, med sina djärva penseldrag och vita ytor, hämtar inspiration från traditionellt kinesiskt måleri.

En fin liten bok som också finns i tvåspråkig utgåva med engelsk och kinesisk text.


onsdag 28 september 2016

Chinese books for young readers


Jo, en sak: Jag är numera en del av litteraturbloggen Chinese books for young readers, där jag tillsammans med Minjie Chen och Helen Wang kommer att presentera kinesisk barn- och ungdomslitteratur. Följ oss gärna!