lördag 6 augusti 2016

En båt i himmelen

Yin Jianling 殷健灵 är en av få kinesiska barnboksförfattare som faktiskt finns översatt till svenska, med titlarna Sommarsång (översatt av mig), Den inramade katten och Flykten (översatta av Göran Sommardal). Nu har jag läst ännu en av hennes böcker, en mellanåldersbok med titeln 《天上的船》 En båt i himmelen.

Berättelsen utspelar sig i Yunnan, hos minoritetsfolket hani (som ibland också kallas akha). Pojken Yannuo lever tillsammans med sin farmor eftersom hans föräldrar omkom i en trafikolycka när han var liten. Han har inga riktigt goda vänner och i skolan kallas han allmänt för "träskallen" eftersom han har en tendens att drömma sig bort och dessutom kan vara lite klumpig ibland.

Ensam drömmer han på kvällarna om sina föräldrar, som han tror sig kunna se som två stjärnbilder på natthimlen.

En ny flicka kommer till byn. Hon heter Naina och är lite annorlunda än de andra barnen. Hennes far kommer från Thailand och är biolog, hennes mor (som också är hani) är konstnär. Naina dyker upp i skolan med utsläppt hår och utan skor på fötterna, och hon håller sig lite på sin kant och verkar inte bry sig särskilt mycket om att de andra flickorna fryser ur henne. Så småningom blir hon och Yannuo vänner, förenade i sitt intresse för djur och växter.

Men så en dag kommer Naina inte till skolan. Hennes far har dött i en hjärtinfarkt. Och när hon dyker upp igen vägrar hon att acceptera det som har hänt - hon är säker på att han lever och väntar på henne i regnskogen, i den speciella "himmelsbåt" han höll på att bygga åt henne och hennes lillasyster. Yannuo är inte så övertygad, men han förstår Nainas sorg och håller med henne för att inte göra henne ledsen. När Naina så bestämmer sig för att leta rätt på sin far följer Yannuo med, mest för att hålla henne sällskap och för att han oroar sig för henne. Barnen tror att det ska bli en kort utflykt på ett par dagar eller så, men det ska visa sig att det tar ett par veckor innan de hittar himmelsbåten, en avancerad trädkoja. Under tiden hinner de utforska regnskogens mysterier, leva på bär och frukter, få en apa som vän, fly undan hungriga krokodiler, förgiftas av farliga blommor och se en elefantflock dra förbi. Nainas kunskaper om naturen och Yannuos förmåga att konstruera och bygga saker av trä gör att de klarar sig undan farorna. Med hjälp av Naina lär sig Yannuo att även om mycket i naturen kan vara skrämmande och farligt finns där ingen ondska, djuren gör bara vad de måste för att överleva.

Hungriga och utmattade kommer de så till sist till trädkojan. Nainas far är inte där. Men något har hänt med henne under den långa vandringen och hon kan till sist acceptera verkligheten. Sin far kommer hon inte att träffa igen, men det han har lärt henne har hon kvar och när hon växer upp kan hon fortsätta hans arbete för att bevara naturen.

En varm och bitvis mycket spännande bok om naturen, vänskap och sorg, med mycket fina illustrationer av konstnären Huang Shi 黄石.

fredag 22 juli 2016

Sommarläsning (eller tv-tittande)

Sommaren är en tid då många läser mer än vanligt, men ibland vill man ju titta på en film eller tv-serie också. Här ska ni få ett tips där ni kan välja själva: en roman som har blivit tv-serie och som ni antingen kan läsa eller titta på.

Hela vintern och våren hörde jag mina kinesiska bekanta prata om den fantastiska serien Nirvana in Fire. Ja, de sa ju inte Nirvana in Fire, förstås, utan Langyabang 《琅琊榜》, vilket låter mycket bättre. Var det underliga engelska namnet kommer ifrån vet jag inte, men jag förstår att man kanske inte ville översätta den kinesiska titeln rakt av eftersom det skulle bli något i stil med Langyalistan. Hur som helst, denna succéserie, som enligt Wikipedia har haft mer än 3 miljarder visningar på nätet (förutom de gånger den visades på tv), baseras på en roman i tre delar med samma namn av författaren Hai Yan 海宴 och handlar om intriger inom det kinesiska kejsarhovet någon gång under 500-talet.

Tolv år innan berättelsens början förråddes general Lin Xie och hans män av fiender vid hovet, och trots att Lin Xie alltid hade varit lojal mot kejsaren anklagades han för högförräderi. Hela hans familj avrättades och själv dog han tillsammans med sina trupper, som dödades på kejsarens order. Den ende som överlevde massakern var hans son Lin Shu, som istället förgiftades och blev svårt sjuk. Men nu har Lin Shu bestämt sig för att utkräva hämnd på dem som förrådde honom och återupprätta sin fars heder. Sjukdomen har totalt förändrat hans utseende och under falskt namn beger han sig till huvudstaden, där han omedelbart börjar blanda sig i striden om vem som ska utses till kejsarens tronarvinge ...

Romantik, spänning, slagsmål, intriger, vackra kostymer, krigarprinsessor, ett överflöd av manbuns och allmänt ögongodis i form av stiliga män och vackra kvinnor - allt som ska finnas med finns med. Vill man läsa boken kan man låna den via Internationella biblioteket. Vill man se tv-serien kan man göra det här, med engelsk text och allt.


fredag 8 juli 2016

Oktober


Utanför fönsterpapperet mumlar bambun:
"Emei, Emei,
uråldriga andars hemvist."

Vem är det som på bambuflotten
smeker flöjten,
blåser så att snön på bergets topp blir vit som månen?

Chen Jingrong
Beiping, 1935


(Foto: Szymon Kochański, Flickr)

torsdag 7 juli 2016

Xijue

Xijue 《西决》, som är namnet både på Di Ans 笛安 roman och dess huvudperson, handlar om en familjs liv under en period på 3-4 år. Det är framförallt tre kusiner som står i centrum: Xijue, Dongni och Nanyin. Deras namn är kopplade till väderstrecken – xi betyder väst, dong betyder öst och nan betyder söder – men det är inte det enda som gör att de står varandra nära.

Xijue är föräldralös. Hans far dog i en sjukdom när Xijue bara var barn och Xijues mor, som älskade sin man djupt, begick självmord när hon fick beskedet. Därmed fick Xijue flytta hem till sin ”tredjefarbror” (dvs hans fars yngre bror, den tredje sonen i skaran) och dennes fru, som är föräldrar till den några år yngre flickan Nanyin.

Kusinen Dongni är dotter till den äldste brodern i fädernas syskonskara, en alkoholiserad man som har ett stormigt förhållande till sin fru. De bråkar ständigt och Dongni, som är några år äldre än Xijue, har fått lära sig att i stort sett ta hand om sig själv. Så fort hon gick ut gymnasiet flyttade hon till Singapore där hon tjänade ihop en summa pengar som hon sedan använde för att starta en butikskedja hemma i Kina. Hon och hennes föräldrar kommer inte överens, varenda gång de träffas blir det bråk.

Xijue är temperamentsmässigt raka motsatsen till Dongni, han är ständigt lugn, brusar i princip aldrig upp, har svårt att ställa krav och förlåter ofta oförrätter som han kanske borde ha reagerat starkare på. Hans största längtan är att få ett hem med en egen familj som han kan ösa sin kärlek över. Han har haft det bra hos sin farbror och faster, men plågas av tanken på att han inte räckte till för sin mor och att hon valde att dö istället för att stanna och ta hand om honom.

Nanyin, den yngsta av de tre, är en ganska bekymmerslös flicka som handlar först och tänker sedan och fortfarande är relativt barnslig. När berättelsen börjar går hon sista året på gymnasiet, på samma skola där Xijue undervisar. Deras fjärdefarbror är också lärare på skolan. Han är relativt ung, inte så många år äldre än Xijue, och en gång i tiden var han den mest uppskattade läraren på skolan, men sedan inledde han ett förhållande med en student, vilket förstås blev en stor skandal. Han skilde sig, flickan flyttade från staden, och sedan dess lever han ett tillbakadraget liv och gör inget väsen av sig.

Det mesta i Xijues och kusinernas liv lunkar på ganska bra (med undantag för Dongnis bråk med sina föräldrar). Nanyin skaffar sig en pojkvän, vilket gör både hennes föräldrar och Xijue ganska upprörda: föräldrarna eftersom de är oroliga för att hon ska göra sämre ifrån sig i skolan eller ”förstöra sig” genom att ha sex; Xijue eftersom han är rädd för att förlora sin kusin till någon annan. Dongni träffar en man som hon bestämmer sig för att flytta till USA med (han är forskare och ska dit för att arbeta på ett universitet). Xijue är inte helt förtjust i de här förändringarna, han vill att allt ska vara som det är, men är ändå nöjd med livet eftersom han trots allt har sin flickvän Chen Yan, som han trivs väldigt bra med. Han föreställer sig ett liv tillsammans med henne. När Chen Yan blir gravid vill Xijue att de gifter sig och behåller barnet, men Chen Yan börjar plötsligt ställa väldigt konstiga och höga krav på honom. Det slutar med att hon bestämmer sig för abort och de gör slut. Ett hårt slag för Xijue, som verkligen ville ha barnet.

Nanyin och hennes vänner på skolan ordnar ett födelsedagskalas för fjärdefarbror, som återvinner sitt självförtroende och sin popularitet. Den nya generationen elever tycker inte alls att hans gamla kärlekshistoria är skamlig, tvärtom anser de att den var romantisk. Xijue tycker inte att det är lika roligt när han upptäcker att den elev som farbrodern en gång hade ihop det med är Chen Yan, och att hon gjorde slut - och abort - för att gå tillbaka till honom. De hade inte träffats på många år, men när de möttes igen insåg de att de fortfarande har känslor för varandra. Det blir upprörd stämning i familjen förstås, men Xijue accepterar det hela eftersom han inser att han inte har något annat val. Han har ett kortvarigt förhållande med en annan kvinna, men bryter upp när det visar sig att hon är gift.

Under tiden får Dongnis far en stroke, men när hon kommer hem för att besöka honom blir hon i princip utkastad av sin mor. Dongni är besatt av att ta reda på om hon verkligen är sin fars biologiska dotter, för hon hatar honom så starkt att hon inte kan tro att de är släkt på riktigt. Hon anklagar sin mor för att ha legat med andra och får samma anklagelser tillbaka. När hennes far så småningom dör närvarar hon inte vid begravningen. Dongni får också ett barn med sin man, men när barnet visar sig ha Downs syndrom begär han skilsmässa. Hon flyttar hem till Kina, men är djupt deprimerad. De andra i släkten blir otroligt förtjusta i pojken och vill gärna vara med och ta hand om honom, men Dongni har svårt att ta emot hjälp. När Xijue upptäcker att hon misshandlar barnet blir han rasande och tar det ifrån henne.

Romanen slutar med att fjärdefarbror och Chen Yan får ett eget barn, ytterligare en kusin som får namnet Beibei. Bei betyder norr och därmed finns alla väderstrecken på plats. Trots alla svårigheter som Xijue och de andra har gått igenom är slutet inte helt mörkt, man kan ana en ljusning, till och med för Dongni.

När man läser den här sammanfattningen kanske man kan tycka att berättelsen verkar lite väl skruvad, men jag måste säga att jag blev riktigt fast. Romanen börjar lugnt med att miljöer och personer presenteras och tar sedan fart och går upp i högvarv. Visst, alla de bakslag som drabbar kusinerna är kanske inte helt trovärdiga (hur sannolikt är det att ens flickvän visar sig vara ens farbrors före detta älskarinna?), men man vill onekligen veta hur det ska gå. Jag tyckte också mycket om personerna, framförallt Xijue, som ju framstår som nästan övernaturligt tålmodig men vars längtan efter en egen familj är fint beskriven. Det faktum att han känner sig så övergiven – trots det goda stöd han ändå har av sin farbrors familj - gör att hans tendens att förlåta det mesta inte känns helt osannolik: familjesammanhållningen är viktigare för honom än hans personliga lycka. Den plågade Dongni och hennes kaotiska familj är en intressant kontrast till de andras välordnade liv. 

Romanen är definitivt välskriven – språket är mycket bra, lättflytande men inte banalt, det finns en rytm i det skrivna och Di An är bra på att placera ut små ledtrådar eller cliffhangers i slutet av stycken och kapitel. Hennes far är för övrigt den kände författaren Li Rui 李锐 (flera av hans böcker har översatts till svenska av Göran Malmqvist).

Xijue är dessutom bara första delen i en trilogi. Del 2 kretsar kring Dongni och hennes stormiga liv och del 3 handlar om Nanyin. Intressant nog sägs denna tredje del vara den mörkaste – trots att Nanyin i Xijue beskrivs som en ganska glad och lättsam flicka – och enligt vad jag har läst på nätet begår den lugne Xijue tydligen ett mord. Tja, man kan kanske inte vara hur tålmodig som helst utan att det brister ... Jag ska definitivt läsa de två andra delarna också.

lördag 4 juni 2016

Levande och döda

Idag är det den 4 juni, en dag som alltid är en aning deprimerande. Att denna dag läsa Han Kangs Human acts är både passande och psykiskt påfrestande.

I maj 1980, nio år innan studenterna i Peking började samlas på Himmelska fridens torg, förklarade general Chun Doo-hwan undantagstillstånd i hela Sydkorea. Chun Doo-hwan hade inte formellt blivit utnämnd till president än, men sedan den tidigare presidenten, Park Chung-hee, hade mördats i oktober året innan var det Chun som satt vid makten. Under våren 1980 hade fackföreningar och studentorganisationer runt om i landet arrangerat demonstrationer för demokrati, yttrandefrihet och bättre villkor för arbetarna. Undantagstillståndet var en av Chuns motåtgärder och det innebar bland annat att universiteten stängdes. Den 18 maj samlades en stor grupp studenter i staden Gwangju för att protestera mot undantagslagarna. Gwangju skars av från omvärlden och mer än 1000 studenter, fackföreningsaktivister och andra medborgare sköts, höggs eller klubbades till döds av soldaterna. Tusentals misshandlades och torterades, hundratals fick långa fängelsestraff. Sedan lades locket på och massakern blev en händelse som inte fick nämnas offentligt.

Det Han Kang skildrar i romanen, som utgörs av vad som skulle kunna kallas sju sammanlänkade noveller, är både själva massakern och de följder den fick för de överlevande. Mer specifikt följer den en grupp ungdomar som under en natt arbetade tillsammans med att ta hand om liken efter de mördade och som sedan själva sköts eller greps under militäroffensiven. Den svenska titeln på romanen, som kommer på Natur & Kultur i höst, översatt av Eva Johansson, är Levande och döda, och den är mycket väl vald. Inte bara för att en av berättarrösterna tillhör en av de döda, en pojke vars själ dröjer kvar vid högen av ruttnande lik som soldaterna har fraktat undan och så småningom sätter eld på, utan även för att de som blev kvar i livet i någon mån också har dött. Det de har upplevt kan de aldrig befria sig från, även om de alla gör sitt bästa för att förtränga det. Minnena dröjer kvar, de dyker upp i drömmarna, i skräcken för vissa ljud, i obehaget när någon rör vid dem, och går inte att radera ens med oceaner av alkohol, lugnande mediciner eller konstant arbete. De överlevande kämpar vidare men är för alltid märkta av sina upplevelser och av insikten om vad människor är kapabla att göra mot varandra.

Den döde Dong-ho, femtonåringen som skjuts till döds vid det tillfälliga bårhuset den där hemska natten är det nav kring vilket romanen snurrar. ”Skriv din bok så att ingen ska kunna vanhelga hans minne igen”, ber hans äldre bror författaren när hon träffar honom för en intervju. Det har hon gjort. Språket är enkelt, klart och går rakt in i hjärtat, grymheterna skildras ömsom i fruktansvärd detalj, ömsom genom korta men effektiva antydningar. Jag hade velat skriva något långt och djupt och poetiskt om den här boken, men det förmår jag inte eftersom jag har alldeles för lite distans till texten just nu. Det enda jag kan säga är: "Läs den!"

söndag 22 maj 2016

Deckare i Shanghaimiljö

En ung kvinna får ansiktet sönderskuret av en okänd gärningsman medan hon och hennes fästman sitter på café och väntar på att träffa hans tidigare fästmö. En annan kvinna begår självmord hemma i sin lägenhet efter att ha deltagit i ett test av en ny medicin mot depression. Men är självmordet verkligen självmord? Och är de två fallen kopplade till varandra?

Inte kan man motstå en deckare med den oerhört smidiga titeln Är du singel för länge blir du mördad 《单身太久会被杀掉的》, så när jag hittade Sun Weis 孙未 roman i Författarnas bokhandel i Shanghai var jag tvungen att köpa den. Lite besviken är jag allt på rubriksättarna, för titeln är helt missledande och lurar läsaren att tro på ett motiv som inte alls stämmer. Författaren förklarar till och med själv i efterordet att hon ville ge sin bok titeln Människan i flaskan 《瓶中人》 men att den inte ansågs vara säljande nog.

Så vad handlar boken om då? Huvudpersonen, Zhou You , är en ganska sympatisk person. Hon arbetar som något slags juridisk assistent på ett stort läkemedelsföretag, men även om arbetet upptar större delen av hennes tid är hon inte direkt någon karriärist. När hon inte arbetar tar hon på sig myskläderna, kryper upp i soffan därhemma, drar en filt över sig och äter en hämtpizza, medan hon kollar på tv-serier eller klickar sig runt på olika diskussionsforum på nätet. Det är där hon först läser nyheten om fallet med den knivskurna kvinnan på caféet. Till en början verkar det inte ha något alls med henne själv att göra, men när hon får i uppgift att titta på självmordet - läkemedelsföretaget är angeläget om att den medicin de testar inte ska ha gett upphov till akut depression - märker hon snart att de två händelserna hör ihop. Inte nog med det - självmordet var förmodligen ett mord. Snart dör fler personer och alla har sin egen koppling till läkemedelsföretaget. Zhou You börjar misstänka att det handlar om medvetet sabotage och hon hittar snart ledtrådar på en av de populära webbplatser hon besöker: meddelanden skrivna under pseudonym som verkar ha en koppling till dödsfallen. Till hjälp och bollplank har hon frisören Bill, som hon också har lärt känna via nätet. Tillsammans ställer de upp olika scenarier och funderar kring de inblandades bakgrund. Snart visar det sig att fallet är mer personligt än Zhou You anade ...

Även om Är du singel för länge blir du mördad är upplagd som en deckare handlar den snarare om ensamhet. Om människor i en storstad i Kina idag, som inte kan nå fram till varandra, inte får leva med den de verkligen älskar, som hela tiden visar upp fasader som inte speglar vad de egentligen tänker och känner, och vilka konsekvenser det får för deras psyke. Det är detta som romanens originaltitel, Människan i flaskan (eller Människor i flaskor) syftar på. Zhou You föreställer sig än den ena, än den andra personen i rollen som mördaren (ett tag misstänker hon till och med sig själv och tänker ut en mycket trovärdig teori om hur hon kan ha gått tillväga), och för varje ny misstänkt går hon igenom scenariot en gång till. Det är i någon mån romanens styrka att den visar så många olika tänkbara vinklar och varianter på samma skeenden, men det blir också efter ett tag en aning långrandigt att tröska igenom nästan samma mordscen en gång till, om än med en annan mördare i huvudrollen. Berättelsen är dramatisk och hade kunnat bli riktigt bra, men precis som många andra kinesiska författare skulle Sun Wei behöva en hård redaktör som sa åt henne att kapa bort onödigt dödkött och koncentrera sig på det viktiga.

Det som dröjer sig kvar efter läsningen är beskrivningen av den tomhet och meningslöshet som de unga och medelålders shanghaiborna i romanen känner, och beskrivningen av den fundamentala ensamhet man kan leva i trots att man hela tiden är omgiven av människor som på ytan står en nära.

fredag 29 april 2016

Modern kinesisk poesi, 100 år senare

Zhai Yongming, Ouyang Jianghe, Hu Dong, Xi Chuan, Qiao, Yu Xiuhua, Yu Youyou, Xu Lizhi ... Den som är intresserad av modern kinesisk poesi (eller poesi överhuvudtaget) kan med fördel läsa senaste numret av Lyrikvännen (nr 2, 2016), som har just detta som särskilt tema.

Större delen av översättningarna är gjorda av det eminenta paret Björn Kjellgren och Lan Xu, som också har skrivit en kort introduktion till temat. Göran Sommardal och Viola Bao ligger bakom översättningar av Qiao och Yu Youyou.