tisdag 26 oktober 2010

Kinesisk-grekiskt barnbokssamarbete uppstod i Sverige

Under Beijings internationella bokmässa i början av hösten undertecknades ett kinesisk-grekiskt avtal om samarbete mellan de två barnboksförfattarna Qin Wenjun och Eugenios Trivizas. Det som gjorde att jag blev litet extra glad när jag läste nyheten är att idén till detta samarbete faktiskt uppstod i Sverige - under en träff med glögg och lussekatter i Internationella bibliotekets lärmiljörum.

Både Qin och Trivizas var nämligen inbjudna till Internationella bibliotekets barnboksvecka 2008, tillsammans med Ayla Çınaroğlu (Turkiet) och Yohannes Gebregeorgis (Etiopien). Qin och Trivizas kom mycket bra överens och började snart fundera på ett eventuellt framtida samarbete. Och nu har det alltså blivit av! Det är kul med positiva bieffekter man inte har väntat sig!

Här kan man läsa mer om det framtida samarbetet.

måndag 25 oktober 2010

Den magiska porten

Ibland har man tur. I början av hösten gjorde jag ett besök på Hallunda bibliotek och hittade av en slump en väldigt fin kinesisk barnbok i deras hyllor, en av de finaste kinesiska kapitelböcker jag har sett, faktiskt.

Boken heter 《腰门》, vilket skulle kunna översättas "midjedörr" och syftar på en midjehög svängdörr av saloon-modell. Bokens huvudperson missförstår namnet och tror att den kallas 妖门, vilket skulle betyda "häxdörr" eller "magisk dörr" - en liten ordlek som inte är så helt enkel att översätta.

Shaji, huvudpersonen, är en flicka på ungefär sex år. Hennes föräldrar är järnvägsingenjörer och reser mycket, och eftersom de inser att de kommer att få svårt att ta hand om henne och ge henne en stabil skolgång under sitt kommande projekt skickar de henne istället till gamla tant Moln, som bor i en småstad i sydvästra Kina. Shaji är en mycket tystlåten och ensam flicka som alltid har dragit sig undan andra barn och mest leker för sig själv. Men hos tant Moln tinar hon upp litet. Den första vän hon får är en pojke som säljer vatten till invånarna. Han är i princip stum, det enda ord han kan säga är "vatten", vilket också har blivit hans namn. När man börjar dra in rörledningar i staden och Vatten riskerar att förlora jobbet försöker Shaji hjälpa honom genom att sabotera rörläggningen, men det lyckas förstås inte.

Så småningom börjar hon i skolan, där hon genast blir utanför. Men efter ett tag hittar hon en ny kompis, en flicka som precis som hon står utanför gemenskapen. Hon heter Qingliu och är harmynt. De andra barnen mobbar henne, men Shaji tycker att hon bara är extra gullig eftersom hon liknar en kanin. Det säger hon också rakt ut och får genast på pälsen av den förolämpade Qingliu, en litet misslyckad inledning på något som sedan utvecklas till en fin vänskap. Det visar sig att den mobbade Qingliu är en fantastisk sångerska och med hjälp av Shaji får hon något av en revansch i klassen, men till sist flyttar hon när hennes mamma - som hon inte har träffat på många år - kommer för att hämta henne.

När Qingliu var liten lämnade hennes föräldrar bort henne på grund av harmyntheten, och när Shaji får veta det blir hon väldigt orolig. Kanske hennes egna föräldrar också har slutat älska henne och aldrig kommer tillbaka igen? Shaji börjar drömma underligt och gå i sömnen, och tant Moln söker hjälp hos en klok gumma. Frågan är om Shajis sömngångeri beror på oro eller på att en förtrollad katt försöker locka ner henne i floden...

Shaji hinner uppleva en hel del innan hon efter sju år till sist flyttar från tant Moln, som då har en ny liten flicka att ta hand om. Den magiska porten är baserad på författaren, Peng Xuejuns 彭学军, egna erfarenheter från sin barndom, då hon precis som Shaji tillbringade flera år i en småstad i Yunnan. Hon lyckas få till en bra blandning av händelser som är lagom spännande och samtidigt vardagliga och lätta att sätta sig in i för ett barn.

Illustrationerna lyfter dessutom boken ytterligare ett snäpp. Hela berättelsen utspelas ju i sydvästra Kina, i ett område som domineras av miao-folket, men det är inget som särskilt lyfts fram i texten annat än på några få ställen. Istället visar det sig i illustrationerna där kläder, hus och miljöer har en tydligt Yunnan-prägel. Det är bra, tycker jag, för det blir inte någon exotisering av miao utan snarare framställs de som helt vanliga människor - bara med vissa egna föreställningar och traditioner. Vill man se fler bilder av Chen Xingxing 陈兴兴 - eller Wenna 文那, som hon kallar sig på nätet - kan man titta på hennes blogg.

tisdag 12 oktober 2010

Fint pris till Han Shaogong

Mycket glad blev jag idag när jag såg att Han Shaogong har fått ett fint pris för sin roman Maqiao, nämligen Newman Prize for Chinese Literature, som delas ut av University of Oklahoma.

Priset är relativt nytt och har bara delats ut en gång tidigare, då det gick till Mo Yan för hans roman Sheng-si pilao (som ju snart kommer på svenska). Men det är en väl kvalificerad jury som utser pristagaren och Han Shaogong vann i konkurrens med ett antal andra riktigt bra författare/verk, så det är verkligen något att glädjas över.

Själv är jag mycket förtjust i Maqiao och inbillar mig att det är precis den sortens roman som Svenska Akademiens ledamöter skulle kunna gilla...

lördag 9 oktober 2010

Kommande...

Följande böcker med anknytning till Kina, Taiwan och Singapore kommer på svenska inom det närmaste året (eller åtminstone inom 2011, om allt går som det ska):

- Privatliv av Chen Ran (Tranan)
- På liv och död av Mo Yan (Tranan)
- Kina i tio ord av Yu Hua (Ruin)
- Aldrig mått bättre av O Thiam Chin (Tranan)
- Min egen lilla skog av Yan Shu-nü och Chang Yu-ran (Trasten)
- Quiet Time av Johann S. Lee (Tranan)
- Under hagtornsträdet av Ai Mi (Albert Bonnier)

Observera att alla titlar bara är arbetstitlar och att de kan komma att heta något helt annat när de väl dyker upp i handeln!

(Foto: Valeriana Solaris på Flickr)

fredag 8 oktober 2010

Liu Xiaobo!

Vad ska man säga? Kanske inget mer än den kommentator på Twitter som fyllde sin tweet med:

#liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波

Och så grattis förstås! Grattis! Och en stor kram även till Liu Xia, hans fru!

Här är motiveringen!

torsdag 7 oktober 2010

Goda söner och döttrar

För många år sedan, närmare bestämt 1999, kom Hong Yings självbiografiska roman Flodens dotter ut på svenska. Tio år senare, alltså förra året, kom fortsättningen, som har titeln 《好儿女花》, vilket kanske litet förenklat skulle kunna översättas med Goda söner och döttrar. Flodens dotter var en bra roman, så det var med stora förhoppningar jag tog mig an den nya boken.

I Goda söner och döttrar - som har mindre av romankänsla över sig än Flodens dotter - berättar Hong Ying om hur hennes mamma blir svårt sjuk och hur Hong Ying skyndar tillbaka till Chongqing men inte hinner i tid - när hon kommer fram har mamman redan avlidit. Begravningen och mötet med syskon och släktingar som hon inte träffat på länge frammanar många minnen, och Hong Ying börjar även undra hur mammans liv på äldre dagar egentligen var. Trots pengarna som Hong Ying har skickat och trots att hennes bror och svägerska har tagit hand om mamman, verkar hon ha levt under rätt sjabbiga förhållanden och grannarna påstår att hon brukade gå omkring och rota i soptunnorna.

Hong Ying försöker ta reda på vad som hände, och medan hon pratar med sina släktingar och gamla vänner och ovänner, växer bilden fram av en allvarligt splittrad familj med många tragiska händelser i bagaget.

Jag måste säga att jag inte alls blev särskilt förtjust i Goda söner och döttrar, och har svårt att förstå varför den hyllades så när den kom ut i Kina (den har erhållit ett flertal utmärkelser). Kanske beror det på att jag faktiskt känner en del av personerna som Hong Ying skriver om (till exempel hennes före detta make, som beskrivs på ett mycket negativt sätt) och det blir både plågsamt och pinsamt att läsa intima detaljer ur deras liv. Det är också tröttande att läsa om det ständiga våldet som tycks pågå i Hong Yings familj. Människor slåss, knivhugger varandra, är otrogna, knarkar, stjäl... det finns ingen ände på eländet. Dessutom är boken som sagt var inte alls lika mycket en roman som Flodens dotter, som hade ett genomtänkt upplägg och en intressant intrig. Här är det meningen att mysteriet med mammans sorgliga sista tid i livet ska driva berättelsen framåt, men alltför litet handlar om detta och alltför mycket om hur hemska de andra familjemedlemmarna är.

Ibland bör man faktiskt inte tvätta sin privata byk offentligt.